Vad vi människor ofta glömmer är att den blick med vilken vi beskådar världen är långt ifrån neutral. I våra ögon vedertagna sanningar kan egentligen vara åsikter som vi fått oss tilldelade sedan barnsben eller tillförskaffat oss genom olika slags erfarenheter, positiva och negativa. Efter en trevlig charter till Grekland kanske vi tycker att greker är ett oerhört socialt och trevligt folk, eller så finner vi parkeringsvakter sura och otrevliga på grund av diverse anledningar. Men det kan förstås också vara så att vi växer upp i en miljö där vi lär oss att bli misstänksamma mot varandra, särskilt mot dem som är olika oss själva.
Detta skulle kunna beskrivas som ett par kulturellt färgade glasögon, där de sociala omständigheter som vi växte upp i bidrar till hur vi ser på världen. Sådant skulle kunna förklara varför superstudenten Alima vill flytta ifrån Sverige, då hon inte kan gå in i butiker utan att misstänkas för snatteri och nog aldrig kommer att känna sig hemma här. Frågan är om Ali kommer att göra det heller, som går till macken med sina vänner för att köpa godis men blir utfrågad av polisen medan ett gäng mindre nyktra svenska killar i närheten gärna får bete sig illa.
För nu är det ju inte så enkelt att vi människor kan delas upp i hur lika varandra vi är efter sådant som utseende och religion. Snarare är det nog så att människor inom samma socioekonomiska kultur är någorlunda lika, sådant som vilket yrke vi har och hur mycket pengar vi har att röra oss med. En akademiker från Sverige är mer lik en akademiker från Turkiet än en arbetare på varvet, tror jag.
Ibland kan det alltså vara bra att stanna upp och fråga sig själv om ens omedelbara åsikter faktiskt är representativa och medverkar till goda konsekvenser. Matchar de verkligheten eller är de snarare förvirrande stereotyper? Förslagsvis kan det åtminstone inte göra någon skada att då och då lyfta på sina enögda glasögon, för att bredda vårt synfält och kanske ifrågasätta varför vi tycker som vi gör. Måhända bidrar detta också till ett öppnare samhälle.
Jannika Badin