Senaste numret (2/6-09) av Arbetaren medverkar Johan Lindman, redaktör för sverigedemokratin.se. Lindman delger sin syn på Sverigedemokraternas strävan att få mandat i Europaparlamentet och vilken politik de tycks vilja driva där. Lindman framhåller i intervjun att Sverigedemokraterna är motsägelsefulla i sin flyktingpolitik som de går med val på.
Dels vill Sverigedemokraterna varje land ska bestämma själva över flyktingpolitiken, och att det endast ett frivilligt samarbete om flyktingpolitik är önskvärt. Å andra sidan vill Sverigedemokraterna införa så kallade ”safe havens” längs med EU:s gränsar, så att det blir lättare att skilja på vilka som är ”legala flyktingar”. Sverigedemokraterna hänvisar här till Genèvekonventionen för att avgöra vilka som har rätt att få uppehållstillstånd i ett annat land. Genèvekonventionen definierar begreppet flykting som någon som riskerar förföljelse på grund av sin ras, religion, ursprung eller sina politiska åsikter. Enligt konventionen utgör flyktingskäl grund för att bevilja asyl (mer info). I Sverigedemokraternas valplattform går det även att läsa att de motsätter sig anhöriginvandring, de är dessutom tydliga med detta och hänvisar till de undantag som Danmark från EU:s gemensamma miniregler för invandring.
För att kunna bygga upp och upprätthålla ”safe havens” krävs omfattade överstatligt samarbete som Anna-Lena Lodenius författare och journalist påpekar i artikel.
Det är här Sverigedemokraterna blir motsägelsefulla, de vill å ena sidan tillämpa närhetsprincipen, att beslut ska blir tagna så nära medborgaren som möjligt, samtidigt som de å andra sidan vill bygga upp överstatliga murar med hjälp av EU mot resten världen.
Det är samma gamla främlingsfientliga politik så gömmer sig bakom Sverigedemokraterna, de väljer bara att anpassa sina metoder efter vilket maktorgan riktar sig in på.
Therese Boström