Sverigedemokratin

Redan när Mona Sahlin som nyvald partiordförande höll tal till s-kongressen uppmanade hon medlemmarna att gå ut och ta debatten mot Sverigedemokraterna. Argumentet lånade hon från Olof Palme: ”Demokratin är fast förankrad här i landet. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste.” Ingen sa emot Sahlin och Palme. Tvärtom. När Fredrik Reinfeldt höll sitt linjetal på årets arbetsstämma fyllde han i: ”Nationalism sätter land och styre före människorna. Det gör vi inte i Sverige.” Till och med när Ny demokrati härjade i riksdagen och Lasermannen på gatorna vägrade dåvarande statsministern Carl Bildt att se att rasismen har någon koppling till samhället i stort. ”Sverige är ett öppet och tolerant samhälle”, sa han och svarade på en direkt fråga att rasismen inte ”fått fotfäste i det svenska samhället”.

Det har blivit till en överideologi att hävda att det inte finns rasism i Sverige. Istället finns det några högljudda och tydligt definierade rasister som när på människors fördomar. Palme talade om fördomen som ett utlopp för egna misslyckande, ett uttryck för okunnighet, medan Bildt avfärdade den som ”en primitiv rädsla”.

Men rasismen har inte varit folklig, den har varit elitens verktyg i snart tre sekel. Inte minst i Sverige. Det slavfort i Ghana som Barack Obama besökte under ett av sina första utlandsbesök som president byggdes ursprungligen av Louis de Geers afrikanska handelskompani, på uppdrag av drottning Kristina. Det vet nu Obama, men inte många svenskar. Medan Carl von Linné internationellt anses vara en av dem som grundlade den vetenskapliga rasismen, så nämndes detta inte alls när 300-årsjubileet firades i Sverige för två år sedan. Inte heller talar vi om att uppemot 1000 svenska officerare deltog i kung Leopolds folkmord i Kongo, eller om hur samernas sedan länge erkända äganderätt plötsligt underkändes av Högsta Domstolen eftersom samerna var en ”underlägsen ras på förhand dömd att dö”. Medan slavhandeln stoppades av en av Europas första stora folkrörelser, ljög kungar och köpmän sig blå för att få behålla vinsten från slavkolonierna. Medan samer och nybyggare länge hade ett nära samarbete i det karga norr, beslöt staten om en apartheidpolitik som förbjöd samer att driva jordbruk och icke-samer att äga renar. Medan skeppare i skydd av nattens mörker räddade judiska flyktingar över Östersjön, så förmådde utrikesdepartementet Tyskland att stämpla J i alla judars pass.

Rasismen har inte handlat om okunnighet och rädsla bland folk, utan om en medveten statlig politik. Men uppfattningen om rasism som ett utslag för primitiva urkänslor som samhällets mer upplysta delar lyckats befria sig ifrån blir aldrig ifrågasatt därför att alla som tar plats i debatten vinner på den. Makten befrias från ifrågasättande när den placerar rasismen långt ifrån sig. De utpekade Sverigedemokraterna kan effektivt utmåla sig som alternativet till etablissemanget.

Jimmie Åkesson kan bara tacka och ta emot när dagens ledarskribenter och politiker bestämt sig för att ”ta fajten” genom att dumförklara hans sympatisörer. Att någon säger att man är mindre vetande, leder sällan till ett konstruktivt meningsutbyte. Att Sverigedemokraterna ser ut att ta plats i riksdagen är därför priset makthavarna ser ut att få betala för att de inte tar itu med rasismen i sin egen historia.

Gustav Fridolin

I Bibeln kan vi läsa om hur Jesus som barn tvingades till Egypten då en hänsynslös diktator ville få honom mördad. Kung Herodes var känd för sin grymhet och såg bland annat till att avrätta tre av sina egna söner.

Politisk makt var problemet. För det hade profeterats om att en kung skulle födas, men inte förstod Herodes att det inte skulle bli vilken kung som helst utan världens frälsare. Eftersom han inte visste vem denne nyfödde kung var, beslöt han att avrätta alla gossebarn under 2år.

Josef (Jesu ”styvfar”) fick två drömmar som ledde honom och familjen till Egypten. En flykt som räddar livet på Jesus. En flykt under fyra års tid. Inte förrän Herodes dött och Josef fått en tredje vägledande dröm återvänder familjen till Israel.

I Sverigedemokraternas kyrkopolitiska program står det bland annat att kyrkan inte ska upplåta kyrkor till illegala flyktingar.

Tänk om det vore Jesus som gömts då? Tänk om vi skulle skicka tillbaka honom till Herodes?

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig,
jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ‘Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka?

När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder?
 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’

Kungen skall svara dem: ‘Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

- Matteusevangeliet kapitel 25 vers 35-40

Vi har idag folk som kommer till Sverige i flykt från totalitära diktaturer och söker en fristad. Som kristen ser jag det som en självklarhet att kyrkan är på de svagas sida. Gud identifierade sig med de svagaste i samhället. Jag har en dröm om ett Sverige som gör som Jesus gjorde och faktiskt börjar älska villkorslöst.

Visst kan man som Sverigedemokraterna referera till kristna värderingar och kristen moral. Men utan Jesus Kristus, ingen kristen kyrka.

SD verkar vilja ta bort Jesus, och utan Jesu kärlek blir faktiskt deras så kallade värderingar bara något ytligt skitsnack utan innehåll. Det ekar tomt, i tomma rum. Endast där Jesus får plats kan kyrkan vara det som Gud tänkt från början.

Jesus är kärnan i det kristna budskapet.

I Sverigedemokratins Sverige så blir kyrkorna kalla, stela och utan värde.

Jesus var varm, älskade och dog för en värld som skulle gått förlorad utan honom. Han kom med tro, hopp och kärlek!

Mitt liv vill jag ge för de fattiga och onådda. Jesu budskap gäller hela världen och alla folk!

Tänk på Guds Ord till oss såhär i juletider

Det ni gjort för dessa mina minsta det har ni gjort för mig!

Andreas Cucca

Pastor och missionär

Sverigedemokraternas kyrkopolititiska manifest har rubriken ”Trygghet och tradition”. Men vem omfattas av deras trygghet? SD har vid tidigare tillfällen ställt sig som motståndare mot gömda flyktingar och gör det även inom kyrkopolitiken.

Istället för att uppmuntra till en fortsatt massinvandring av ekonomiska migranter till Sverige, genom att till exempel framföra krav på så kallade amnestier till icke skyddsbehövande utlänningar, bör man inrikta sig på att hjälpa de verkligt nödlidande på plats i deras respektive närområden och på så sätt hjälpa fler och mer behövande människor.

- Ur Sverigedemokraternas kyrkopolitiska manifest 2009.

Kyrkan ska alltså inte höja krav för att gömda flyktingar ska få stanna. Det finns många exempel på hur kyrkan ställer upp för de svaga och gömmer flyktingar till skydd från en utvisning som kommer kräva deras liv och hälsa. Något som Sverigedemokraterna inte kommer ställa sig bakom. Och vilka är icke skyddsbehövande? Att leva som gömd är ett hårt liv som ingen väljer utan anledning. Sverigedemokraterna kommer att driva Svenska Kyrkan till ett kallt och hårt klimat där endast svenskar, eller de i ”närområdet”, tas upp i gemenskapen. Många av de som fryser släpps inte in i värmen.

Ska vi följa Bibeln bör kyrkan stå främst i kraven på de gömda flyktingarnas rätt:

När en flykting bor hos er i ert land,skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud

- Tredje Mosebok kap 19 vers 33-34

Johan Lindman

Imorgon den 20 september är det kyrkoval. Kyrkovalet brukar vara en barometer för hur resultatet i kommande riksdagsvalet blir. De partier som kommer att få genomslagskraft imorgon har ett försprång inför riksdagsvalet. Nästan alla partier som satsar på framgång i kommunalval, landstingsval och riksdagsval utvärderar sina insatser från kyrkovalet. Ett positivt resultat ger självförtroende.

Precis som många under valet 2006 använde sin röst för att missnöjesrösta på de etablerade partierna, har du nu möjlighet att missnöjesrösta mot Sverigedemokraterna.

Taktikröstning är inget nytt fenomen. Vi har sett det förut. Kristdemokraterna som fått hjälpröster från andra borgerliga sinnade väljare bland annat.

Du som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan bör gå och rösta på det parti som ligger närmast dig. Sverigedemokraterna använder kyrkovalet som en plattform inför nästa år, vilket är inget som de förnekar på sin hemsida. I vilka val som helst som partier får mandat i så tillfaller en viss makt och pengar till organisationen. Så oavsett om du är vänster eller höger, och egentligen inte tycker kyrkovalet är så viktigt – gå och rösta ändå. Rösta för att Sverigedemokraterna inte ska få en plattform att arbeta ifrån inför riksdagsvalet 2010.

Therese Boström

”Välkommen till Vellinge kommun – här är friheten är större och skatten lägre” säger en skylt när man passerar kommungränsen på motorvägen söderut från Malmö. Jag har semester i kommunen några dagar. Denna vidsträckta idyll på Sveriges yttersta näs med sandstränder, golfbanor och turister doftar syren och undertryckta känslor. Här är folk gifta tills de skiljer sig. Här dricker man whiskey varje kväll, men är såklart inte alkoholist, och åker både till Thailand och Österrike under vintern.

Nåja, det finns en mångfald av invånare i Vellinge kommun också såklart, men där finns inga flyktingar. Den moderatstyrda kommunen säger nej, nej och återigen nej när Migrationsverket kommer med sin förfrågan varje år. Trots topplacering på Migrationsverkets årliga ”svarta lista” som innehåller de kommuner som inte solidariskt hjälper till med Sveriges flyktingmottagning och trots påtryckningar från migrationsminister och partikamrat Tobias Billström så är muren mot Vellinge lika ogenomtränglig som vanligt.

Julen 2007 ville jag förändra detta. Jag skämdes över att berätta att jag kom från Vellinge kommun och antog att fler också motsatte sig den inskränkta kommunpolitiken. Fler som inte höll med moderaterna i kommunen om flyktingmottagning och fler som ansåg att Vellinge, en av Sveriges rikaste kommuner, hade råd att hjälpa människor som tvingats fly.

Jag ställde mig vid olika livsmedelsaffärer runt om i kommunen och samlade in namn för att få kommunen att ta emot flyktingar. Reaktionerna var starka. De som skrev under gav mig ofta en kram och sade att de hade väntat på att någon skulle göra något sådant. De som inte skrev under såg antingen helt ställda ut, skamsna eller hatiska. Varannan, var tredje person som passerade mig under dessa kalla vinterdagar skrev under namninsamlingen som sedan lämnades till kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman. Men inget hände.

Trots omvärldens påtryckningar kan Vellinge, en av Sveriges mest segregerade och avskärmade kommuner, fortsätta bedriva en inskränkt och främlingsfientlig politik. Ifall ett uttalat främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna hade gjort samma sak hade det blivit ramaskri, men eftersom intoleransen kommer från ett etablerat håll lyser protesterna med sin frånvaro. Sverigedemokraterna är inte ens representerade i Vellinge kommun, till skillnad från alla andra av Skånes kommuner, för de är helt överflödiga här. Moderaterna driver redan dess politik.

Maria Ferm

språkrör för Grön Ungdom