”koncentration av tidigare flyktingar och anhöriga till dessa uppstår i vissa bostadsområden med påföljd att samhällsbilden kraftigt ändrats socialt, kulturellt och etniskt /…/ konsekvenser markant påverkar livsmiljön för varje invånare” (Höörs kommun, dnr 277/92-01)

Motionen är en av de mest klarsynta när det kommer till kärnan i Sverigedemokraternas ideologi. Man är inte intresserade av att ta emot flyktingar och invandrare. Och med flyktingar och invandrare menas givetvis inte de från ”kulturellt närliggande” områden utan de från länder utom Europa, så som Mellanöstern.

Men pratet om att det ska ske i en demokratisk anda faller när kraven på folkomröstning i Vellinge kommun inte stöds. I Vellinge har kravet om en folkomröstning också rests, men denna gången från Miljöpartiets sidan. Det är nämligen så att Vellinge inte tar emot flyktingar idag. Men här glömmer Sverigedemokratern sina tankar på att det ska ske i demokratisk anda. Den demokratiska andan finns inte längre när andemeningen med omröstningen är att börja ta emot flyktingar. Den 26 april 2008 debatterade Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm med Sverigedemokratisk Ungdoms Erik Almqvist i Vellinge. Där förde Almqvist fram Sverigedemokraternas ståndpunkt att kommunen inte ska ta emot flyktingar. Samt att partiet var emot denna folkomröstning.

Det handlar alltså inte om demokratiska värderingar utan om en unken främlingsfientlig ulv i demokratiska fårakläder.

Johan Lindman

I valet 2006 blev sverigedemokraterna det i särklass största partiet utanför riksdagen med 2,93 % av rösterna. Och nu skulle de alltså komma in riksdagen. Men det finns ljuspunkter. I en del kommuner går de dessutom tillbaka och i ytterligare en kommun har de inte fått en enda röst.

Dals-Ed var en av de kommuner där SD fick sina första mandat. Redan 1991 fick partiet ett mandat och tre år senare utökades det med ytterligare ett. Men så hände något. Efter att gått tillbaka till ett mandat förlorade partiet sin representation i valet 2002. De skulle inte återkomma till den kommunala politiken.

Under den tid partiet satt i fullmäktige lyfte de frågor som att man ville förbättra för grannarna (!) till en flyktingförläggning och om en folkomröstning angående flyktingmottagandet. Frågorna var centrerade kring just flyktingfrågan under mandatperioden 1991-94. Men så efter –94 hände något och endast en motion lämnades in under hela nästvarande mandatperiod och mellan 1998 och 2002 inkom inte en enda handling från SD. I valet 2002 åkte de ut fullmäktige och kom inte tillbaka ens efter succévalet 2006.

När sverigedemokraterna i södra Sverige ofta är bland de största partierna är de i norra delen av landet sällan representerade. I Övertorneå kommun fick sverigedemokraterna inte en enda röst. Tittar man på var sverigedemokraterna har som svagast stöd är det i de norrländska kommunerna.  I Övertorneå fick partiet inte en enda röst.

Så visst finns det ljus i mörket. Om SD kom in i häflten av kommunerna,  så är de samtidigt inte representerade i den andra hälften.  Så måste man få tänka ibland.

Johan Lindman

Dels vill Sverigedemokraterna varje land ska bestämma själva över flyktingpolitiken, och att det endast ett frivilligt samarbete om flyktingpolitik är önskvärt. Å andra sidan vill Sverigedemokraterna införa så kallade ”safe havens” längs med EU:s gränsar, så att det blir lättare att skilja på vilka som är ”legala flyktingar”. Sverigedemokraterna hänvisar här till Genèvekonventionen för att avgöra vilka som har rätt att få uppehållstillstånd i ett annat land. Genèvekonventionen definierar begreppet flykting som någon som riskerar förföljelse på grund av sin ras, religion, ursprung eller sina politiska åsikter. Enligt konventionen utgör flyktingskäl grund för att bevilja asyl (mer info). I Sverigedemokraternas valplattform går det även att läsa att de motsätter sig anhöriginvandring, de är dessutom tydliga med detta och hänvisar till de undantag som Danmark från EU:s gemensamma miniregler för invandring.

För att kunna bygga upp och upprätthålla ”safe havens” krävs omfattade överstatligt samarbete som Anna-Lena Lodenius författare och journalist påpekar i artikel.

Det är här Sverigedemokraterna blir motsägelsefulla, de vill å ena sidan tillämpa närhetsprincipen, att beslut ska blir tagna så nära medborgaren som möjligt, samtidigt som de å andra sidan vill bygga upp överstatliga murar med hjälp av EU mot resten världen.

Det är samma gamla främlingsfientliga politik så gömmer sig bakom Sverigedemokraterna, de väljer bara att anpassa sina metoder efter vilket maktorgan riktar sig in på.

Therese Boström

Initativet till manifestationen är mycket bra. Även om parollen “Inga fascister i politiken” är svår att applicera på sverigedemokraterna och liknande partier. Men de har något som kanske är lika illa som fascism: en främlingsfientlighet. Risken för ett de kniper mandat i Europaparlamentet, tror jag är stor. Eftersom valdeltagandet är lågt, kan de mobilisera sina väljare och föra sin politik till Europas beslutsfattande.

Men här i Slottsparken känns det hoppfullt. Metallare, Jobbare mot rasism och andra som står upp mot den vidriga människosynen som främlingsfientligheten innebär. Här står de som har störst intresse för att främlingsfientligheten ska stoppas. Men här står också de som sverigedemokraterna ser som sina kärnväljare. Arbetarna, de som lyfter landet. De som producerar och bidrar till vår välfärd. Just därför känns det bra att vara på plats här, för att visa stöd till detta utmärkta initiativ.

Johan Lindman

Detta skulle kunna beskrivas som ett par kulturellt färgade glasögon, där de sociala omständigheter som vi växte upp i bidrar till hur vi ser på världen. Sådant skulle kunna förklara varför superstudenten Alima vill flytta ifrån Sverige, då hon inte kan gå in i butiker utan att misstänkas för snatteri och nog aldrig kommer att känna sig hemma här. Frågan är om Ali kommer att göra det heller, som går till macken med sina vänner för att köpa godis men blir utfrågad av polisen medan ett gäng mindre nyktra svenska killar i närheten gärna får bete sig illa.

För nu är det ju inte så enkelt att vi människor kan delas upp i hur lika varandra vi är efter sådant som utseende och religion. Snarare är det nog så att människor inom samma socioekonomiska kultur är någorlunda lika, sådant som vilket yrke vi har och hur mycket pengar vi har att röra oss med. En akademiker från Sverige är mer lik en akademiker från Turkiet än en arbetare på varvet, tror jag.

Ibland kan det alltså vara bra att stanna upp och fråga sig själv om ens omedelbara åsikter faktiskt är representativa och medverkar till goda konsekvenser. Matchar de verkligheten eller är de snarare förvirrande stereotyper? Förslagsvis kan det åtminstone inte göra någon skada att då och då lyfta på sina enögda glasögon, för att bredda vårt synfält och kanske ifrågasätta varför vi tycker som vi gör. Måhända bidrar detta också till ett öppnare samhälle.

Jannika Badin